Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Konnichiwa! Ingrid-desu!
Ett stillsamt liv och leverne i fäderneslandet byts under sex månader ut mot praktik på ett halvledarföretag i Tokyos utkant. Här forskas det i skift, äts mycket ris, låter mycket och lustigt mest överallt och finns en uppsjö av prylar, pinaler och ting i alla omöjliga och möjliga former och färger. Men de flesta och bästa i rosa såklart.
Nu kapar jag detta inlägg för att ställa frågan, å min kollegas vägnar, om Teknisk fysik är festligt att studera?
SvaraRaderaI och med att denna blogg har en viss koppling till din utbildning vågar jag mig lyfta frågan här. Sådan är jag, burdus och urskiljningslös.
Jag läste den här kommentaren, men sen glömde jag visst bort att svara. Det är inte så att jag inte tar mina läsare och deras kommentarer/frågor på största allvar, jag skyller bara på att det blev lite mycket på jobbet på slutet.
SvaraRaderaNu till svaret på din fråga. Festligt och festligt. Det beror vad man gör det till. Jag tror att få skulle säga att Teknisk Fysik låter eller är vidare festligt, men om man har läst materialinriktning som jag har gjort så kan man ju förhoppningsvis få arbeta med något festligt sen och under sina studier så får man göra som min 94-åriga farmor ofta påminner mig om: "se nu till att roa dig också och studera inte bara". Men det är ju rätt festligt att kunna förklara varför norrsken egentligen uppstår (en riktig hit i Japan, med tanke på att många japaner älskar norrsken), fast det har jag inte fått lära mig, men har man tex läst teknisk fysik med rymdinriktning så kan man förmodligen det. Sen är det ju oerhört festligt när man får berätta om det en sen kväll på Hamnmagasinet, eller liknande uteställe (det här var bara ett exempel), och får kommentaren: "på min tid var det inga snygga tjejer som pluggade Teknisk Fysik" (obs, det har inte hänt mig, det var en kompis som berättade). Och det är ju oerhört festligt.